Vän av ordning

Vad får en näthatare att ticka?

I ”Vän av ordning” får vi bekanta oss med Joel, en kille från skånska landsbygden med en halvt trasig uppväxt i bagaget där en frånvarande far finns med i bilden. Inga lysande gymnasiebetyg. Kompisar med dåligt inflytande. Joel flyttar till Malmö när han antas till en andra gradens datorutbildning på högskolan. Istället skulle han vilja han vara någon, tillhöra eliten i Lund. Men klassresan till det ärofyllda lärosätet ligger långt borta. Hans egna tillkortakommanden liknar han vid ett svek från samhället. Han känner sig ensam och fast i avgrunden Malmö: en snabbt förändrande stad som – trots sin fashionabla fasad kring Turning Torso och Bo01-området – fortfarande är full med fula industriområden och betong. Det är också en mångkulturell stad där invandrare med entreprenörsanda etablerat sig i de södra delarna runt Möllevångstorget. Till och med de verkar ha kommit längre än Joel. Vinden blåser och irritationen gror. Det tar inte lång tid innan han blir troll på internet, hans fristad, där han under anonymitetens skydd provocerar fram känslor på sociala medier. Han vill få alla som är ”så jävla duktiga hela tiden”, som är PK, ur balans. Han tillbringar mycket tid i datorns sken, framför forumet Flashback (där ”en pedofil var lika värd att lyssna på som en djurrättsaktivist”), med våldsamma datorspel med power fantasy-tendenser och porrsajter, gärna med en västerländskt exotifierad inriktning mot asiatiska kvinnor. Det sistnämnda blir en stor pusselbit i det mansideal som Bromander utforskar i sin bok. ”Vän av ordning” är nämligen den andra fristående delen i en trilogi om manlighet och om det är något som kännetecknar den rasistiska nätaktiviströrelsen som Joel senare i boken blir en del av så är det att det är en rörelse som visar en lika stor aversion mot muslimer och vänstern som mot de som utmanar bilden av maskulinitet. Joel skickar också, vilket många kvinnor vittnat om i verkligheten, mordhot till en feministisk bloggare. Intressant blir berättelsen när den ensamma Joel till slut får uppmärksamhet av det kvinnliga könet, på en thailandsresa. Hur ska Joel hantera utmaningen med tvåsamheten, sin sinnesbild av kvinnor som skapats av porrsurfandet och det faktum att hans nya kärlek också är utländsk?

”Vän av ordning” är ett stenhårt och mörkt psykologiskt porträtt av en man i en fragmenterad tid där information sprids i lavinartad fart; inlägg för inlägg, tweet för tweet. Allt det som nämnts ovan om Joel skulle kunna tolkas som förklaringsmodeller, men jag är inte säker på att han som figur är så lätt att kategorisera, eller avfärda för den delen. Människor är komplexa varelser som lever i en gråskala. Joel besitter en tragik som är jobbig att bevittna, och boken är stundtals ”jobbig läsning”, men ändå på det där bra, utmanande sättet. Man skulle kunna se berättelsen om Joel som en pendang till Bromanders skildring av den homosexuella fascisten Erik i den episka, prisbelönta serieromanen ”Smålands mörker” (2012). Men mest kom jag att tänka på Per Lagerkvists roman ”Dvärgen” när jag tog mig genom romanen. Lagerkvists roman handlar om den titulära Dvärgen som arbetar under ett italienskt furstendöme under renässansen och som är så full av avsky mot allt och alla, vilket han nedtecknar i en dagboksliknande form. Vi får krypa in under skinnet på honom. Får veta vad det är som får honom att ticka. Vad som genererar hatet. Som läsare blir man således nästan ett med berättarjaget, en person som dessutom är svår att sympatisera med. Ett liknande upplägg finns i ”Vän av ordning”. Jämfört med Pär Lagerkvist så råder det ingen tvekan om att ”Dvärgen” är det bättre verket av de två, men det faktum att det finns en klar skillnad i tid och rum gör att Bromanders roman trots allt träffar mig hårdare och skrämmer mig mer. Lagerkvists klassiker utspelar sig i en annan tid och i ett annat land medan Bromanders bok utspelar sig i ett kallt Malmö – en stad jag personligen kan relatera till – och ett stenkast från dagens datum; boken slutar ungefär månaden efter att Alan Kurdi spolas upp på de grekiska stränderna. För mig känns det nästan som om det utspelades igår. Det är en skärva av vår samtid och en diskussion som jag själv kan förhålla mig till och intresserat tar del av. En mer aktuell svensk roman är svår att finna just nu.

Komplementera gärna boken med intressanta skildringar av verklighetens Joel, som t.ex. fackböckerna ”Skrivbordskrigarna” av Lisa Bjurwald och Maria Svelands ”Hatet”, och du har mycket material om näthatets mekanismer att reflektera över.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Kristofer Lecander den 16 juni 2016