På sitt underbara språk fortsätter Roy Jacobsen berätta om Ingrid från Barröy (Nordnorge) i denna tredje fristående roman. De första heter: De osynliga och den andra: Vitt hav.
Ingrid är nu mor och beger sig iväg för att söka efter barnets far, Alexander; en rysk flykting. Året är 1946 och hat och misstänksamhet är djupt rotat i människor. Men det finns även värme och förståelse. Ingrid färdas i Alexanders strapatsrika spår på skogsstigar, över fjäll och vatten. Färdvägar valda av en rysk flykting för att undvika upptäckt. Det är oerhört gripande och osentimentalt berättat på ett sagolikt vackert språk.