”Joe”

En studie i en återhållsam Nicolas Cage (som ärligt talat är den bästa sortens Cage).

När vi i framtiden ska skriva Nicolas Cages dödsruna kommer tidningsredaktioner behöva anlita en hel stab för att korrekt kunna dokumentera en av Hollywoods märkligaste skådespelarkarriärer. Efter att ha varit en högprofilerad A-listeskådis med både succéer och Oscarstatyett i bagaget hamnade Cage i ekonomiskt trubbel under 00-talet och har sedan dess fått göra en hel rad med snabba, dåliga B-filmer för att kunna återbetala. Han har fått en mängd roller där han har plockat fram sitt mest kaotiska överspel sedan ”Deadfall” (1993, leta upp klipp på YouTube, de är obetalbara!), vilket blir ett slags signum för hans skådespelarstil. Ibland blir det tokigt fel som i Neil LaButes nyinspelning av ”Wicker Man” (2006) där Cage ”goes full Cage” att man storknar av skratt. Men samtidigt har denna stil även sammanfallit med rätt manus, t.ex. Panos Cosmatos syratrippande arthouseskräckrulle ”Mandy” (2018) där Cages maniska ögon ger helvetesnedstigningen rättvisa. Det känns ganska givet att han härnäst ska porträttera Joe Exotic (”Tiger King”, googla om du inte känner till honom)… I alla fall: kriminaldramat ”Joe” är ett sentida exempel på hur bra en sammanbiten Cage kan vara ifall man ser honom som något annat än en cirkusattraktion. En roll väl värd att lyfta fram i en dödsruna. #cineasternatips

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Kristofer Lecander den 25 februari 2021