Suspiria (1977)

En kriminellt snygg superkultklassiker med ett effektivt ljudspår, galet kreativ scenografi och superexpressionistisk ljussättning som inte är liknar något annat i filmhistorien.

Den italienska regissören Dario Argento är mest känd för sina ”giallo”-filmer, en spänningsgenre som väl bäst kan liknas vid efterkrigstidens billiga kiosklitteratur. Det ska ju omedelbart föras till protokollet att hans filmer i regel är fnissigt uselt spelade och är ögonrullande korkade, MEN (och det är ett stort MEN) är samtidigt kriminellt snygga och har andra skyhöga estetiska värden att man (i princip) kan ha överseende med det negativa. I skräckfilmen ”Suspiria” (som det f.ö. gjordes en nyinspelning av 2018 med Tilda Swinton) samsas ett effektivt ljudspår av progrockarna Goblin med en galet kreativ scenografi och superexpressionistisk ljussättning som inte är liknar något annat. #cineasternatips

Audience:

Tags:

Review by: Kristofer Lecander Thursday, August 6, 2020