Strålande morgondag

Forne barnsoldaten Ishmael Beah skildrar återuppbyggnaden av ett krigshärjat land.

Ishmael Beah blev ett namn på mångas läppar för snart tio år sedan när han gav ut ”Lång väg hem: en barnsoldats berättelse” som är hans vittnesmål av hur livet som 13-årig tvångsrekryterad barnsoldat såg ut under 1990-talets Sierra Leone. Sierra Leone är ett land med en orolig historia, ofta förknippad med kolonialism, slaveri, inbördeskrig, korruption och förtryck. Den ymniga diamantbrytningen i landet har ofta skett under vapenhot, vilket har gett upphov till termen blodsdiamanter (många kanske minns den mycket sevärda filmen ”Blood Diamond”, med Leonardo DiCaprio, som utspelar sig i detta scenario). Diamanterna användes sedan till att finansiera krigsherrarnas arméer. Beah själv flydde oroligheterna i Sierra Leone 1997, emigrerade till USA, utbildade sig och har sedan dess engagerat sig i Unicef och är deras företrädare för frågor gällande barn i väpnad konflikt. ”Strålande morgondag” är hans återvändo till sitt hemland, fast denna gång i romanform. I den mycket läsvärda ”Strålande morgondag” skildrar Beah det för många flyktingar önskade scenariot att återvända till sin hemtrakt efter att dammet från åratal av strider har lagt sig.

Detta är en roman där vi får följa ett antal personer som levt i en mindre stad i hela sitt liv och aldrig tänkt tanken att bosätta sig på annan ort. En del återvänder oskadda från kriget, vissa (barn!) återvänder med vidriga amputationsskador. Samtliga har en sak gemensamt: en strävan att bygga upp det som rivits ner och längta efter en bättre morgondag. Men säg den lycka som varar länge, för snart gör en ny spelare entré på planen och plötsligt känns det som om mönstret upprepar sig igen. Denna gång är det dock inte maktgalna krigsherrar som är antagonisten, utan profithungriga företag som vill utvinna mineraler i trakten.

Beahs bok målar i tydliga penseldrag upp problemen i ett land som fortfarande solkas ned av korruption och girighet, och där den rika vita mannen värderar ett människoliv lågt. Beah höjer i bokens senare del blicken till att även skildra ett sista framtidshopp – huvudstaden Freetown – och de klasskillnader som uppstår där. Det är ingen vacker bild. Ju mer vi får följa med på våra protagonisters färd framstår romanens framtidsoptimistiska titel som tämligen ironisk.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Kristofer Lecander den 21 januari 2016