Otopia

”-Men en sak förstår jag inte, säger han och ler lite lurigt. Om du bodde i paradiset, Miqi, vad gör du här då alldeles ensam?”

Den Gamla Tiden är slut. Nu lever människorna i den Nya Tiden. Alla är trygga och skyddade. Arbete, mat och familjer är reglerade och rättvist. Miqi vet inget annat och hon är lycklig. Tills HON dyker upp. Tills fåglarna återvänder. Tills Miqi börjar vara med Nguyen fast hon älskat Slobodan.

Per Nilsson har ett språk som är smärtsamt vackert. Otopia är nästan som poesi. Jag njuter hela boken igenom.

Men kanske är den lite för vacker för min smak. Jag gillar mustiga brutala framtidsskildrningar med snabb handling.

 Gillar du dystopier som Hungerspelen eller Divergent, prova den här och se vad Du tycker.

 


 

Audience:

Tags:

Review by: Anna-Klara Aronsson Friday, September 5, 2014