Lunar Park

Ett thrillerdrama med författaren själv i huvudrollen!

Bret Easton Ellis är för de flesta mest känd som författaren till den kontroversiella ”American Psycho” (1991). Romanen skildrar 80-talets ytliga yuppievärld i ett mentalt sammanbrott. Det är en bitsk historia, kryddad med mycket svart humor, sanslös våldspornografi och popkulturella markörer. Den uppmärksamme läsaren kommer att notera att det som verkar finnas i realiteten blott döljer sig i en sjuk mans fantasier. Romanen blev snabbt kritiserad för dess explicita, och ofta misogyna, våldsinnehåll och fick på sina håll i världen åldergräns, vilket är väldigt ovanligt inom litteraturvärlden. Den är även en av flera inslag som gäckar i Ellis mästerliga ”Lunar Park” som kom nådde en svensk publik 2006.

”Lunar Park” är – likt Karl Ove Knausgårds ”Min kamp”-svit – ett autofiktivt verk som alltså till synes är skriven som en biografi men som egentligen är uppdiktad. Ellis inleder med en till synes verklig, kronologiskt presenterad biografi om sig själv (sann eller ej? Kanske… Men oavbrutet intressant!). Till slut landar hans liv i nutid som gift och förälder (i verkligheten är Ellis homosexuell). Han målar upp ett alternativt universum om sig själv, om riktiga (och påhittade) personer i en säker medelklassmiljö i suburbia. Här gör romanen plötsligt ett flertal intressanta, underhållande och oförutsägbara vändningar. Dotterns docka börja leva ett eget liv. Ellis karaktärer från t.ex. ”American Psycho” kliver över från den fiktiva till den verkliga världen. Ellis fader återvänder från graven. Någonting stämmer inte. Och som läsare förundras man av de tvära genrekasten! Men just när man tror att Ellis ska leva ut sin skräckförfattardröm till fullo så tar han ner allt på jorden igen. Romanens sista akt mynnar ut i något av det mest känslofyllda och ärliga som Ellis skrivit. "Lunar Park" är ett verk som lägger cynismen från ”American Psycho” åt sidan till förmån för insikter om livet och de roller vi spelar i det.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Kristofer Lecander den 16 januari 2015