Ja, jag håller kanske med om att jag är lite av en nörd när jag sitter i soffan och skrattar för mig själv åt minionernas "me le due, spetta", eller åt någon riktigt förolämpning på något av språken i star wars. Eller när jag förundrat får lära mig att Linus på linjen är grammelot på italienska - ja, jag kände faktiskt inte till ordet grammelot alls tidigare.

Det måste varit ganska lustigt för min man att titta på mig när jag läste boken. Det blev skratt, en koncentrerad rynka mellan ögonbrynen, blandat med att jag sa någon märklig fras högt upprepade gånger, eller frågade honom om han ville gå på nya Avatar-filmen i december om nästan två år.

Halvvägs in i boken var jag tvungen att googla på författaren och insåg till min förfäran att jag satt och läste en äldre upplaga. I den nya upplagan fanns det ytterliggare tjugo språk som jag skulle missa om jag fortsatte i den gamla. Tack och lov hade biblioteket båda. (Nackdelen med den nya är att den bara finns i pocket, om man nu tycker att det känns jobbigt.) 

Denna boken är i alla fall perfekt om man gillar science fiction och ser på en och annan animerad film. Jag älskade den i alla fall!

Poopaye!