Hon älskade

Signe Thiel, dotter till den kände bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel. Hon är rikemansdottern som umgås med anarkister och blåstrumpor och blir vän med Ellen Key.

 

Hon som älskade hette Signe Thiel (1885-1969) och var dotter till Ernest Thiel, omåttligt rik bankir och konstmecenat i Stockholm.
Hon är rikemansdottern som umgås med anarkister och blåstrumpor och blir vän med Ellen Key. Hon är välutbildad, kan flera språk flytande och rör sig i internationella kretsar.
Romanen handlar om passion och politik. Signe gifter och skiljer sig två gånger, får sex barn och möter så Oskar Vogt, en radikal tysk-judisk hjärnforskare med världsrykte. Han blir hennes största och sista kärlek. Han är gift med Cécile som också är en framstående vetenskapsman. De lever i en treenighet som tidvis framstår som mycket problematisk.
De politiska händelserna skildras med större djup, tycker jag, än passionen. Signe blev ordförande i Fredrika Bremer-förbundets Stockholmskrets. Hjälpte via ett omfattande internationellt nätverk judar att fly från Tyskland och öppnade sitt hem för flyktingar. Förberedde en svensk motståndsrörelse ifall Tyskland skulle ockupera Sverige.

För mig framstår Signe Thiel som en inte helt sympatisk person. Men mycket kunnig, viljestark och driftig. Både rolig och besvärlig.
Signe hyllade t ex idén om moderligheten med barnkammare och läsning framför brasan, men att torka barnen i rumpan och sköta dem när de var sjuka ingick inte.

Laila Norman