Bakom boken med årets otympligaste titel (som för övrigt är hämtad från Bibeln) döljer sig en liten spännande pärla. Upphovsman är Dave Eggers som tillhör en ny generation med spännande amerikanska röster som gärna kommenterar vår samtid. Senast Eggers var i ropet för oss svenskar var i somras för filmatiseringen av hans bok ”Kungens hologram” där Tom Hanks måste lyckas att sälja avancerad datorteknologi till Saudiarabiska kungen för att undvika personlig konkurs. Han har också författat det moderniserade manuset till filmatiseringen av Maurice Sendaks barnboksklassiker ”Till vildingarnas land”, så en fot inne i filmens värld verkar alltid ha lockat Eggers.

"Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?” skulle också med enkla medel kunna överföras till filmmediet – den hade lätt passat som en liten miniserie eller något – och detta beror på att boken helt och hållet är skriven i dialogform och saknar beskrivningar. Boken blir således lite som ett film- eller teatermanus med rappa replikskiften i en tät kammarspelsmiljö. Romanen handlar om Thomas, en amerikansk man i 30-årsåldern, som känner sig sviken på många sätt. Att känna sig sviken av sitt land, att bli en del av ett utanförskap är en viktig och relevant fråga i dagens sociopolitiska landskap. Så vad gör då Thomas när han vill ha svar på sina frågor om varför har det inte blivit några fler månfärder och hur kan man istället lägga biljoner dollar på krig? Skriver han en tidningsinsändare? Nej, han kidnappar en astronaut, transporterar honom till en övergiven militärbas och börjar ställa frågor. Men svaren han får skapar fler frågor i hans skalle så nästa logiska steg är att han kidnappar en kongressledamot. Och sedan sin lärare. Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Till slut har Thomas en handfull människor i fångenskap som alla ger oss läsare en inblick i hans sjuka världsuppfattning. Eller är det egentligen så att det är den värld vi lever i som är sjuk? Däri ligger denna romans kärna.

”Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?” är en väldigt lättläst bok men med tankeväckande innehåll. Att ta sig genom den går som en dans eftersom varje kapitel enbart består av dialogväxling mellan två personer. Thomas har alltid överhanden med sitt passivt aggressiva sätt och man känner till en början lätt sympati med hans handfängslade offer som mest undrar varför de sammanförts med Thomas efter alla dessa år av tystnad. Atmosfären är så tät som man förväntar sig av ett kammarspel och dialogen är rapp, spännande och mörk i sin ton. Thomas är en intressant person som reflekterar över sin samtid och plats och försöker förstå hur det stora pusslet passar ihop. ”Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?” rekommenderas till de som gillar kammarspelspjäser, eller kanske de som gillar TV-serier! Det visuella är oftast inte fokus i tv-serier (d.v.s. beskrivande text, som ju denna bok saknar) utan det är dialog och rollfigurernas utveckling som är prioriterat. Ett kapitel i denna roman” skulle lätt kunna bli ett tätt 45-minutersavsnitt, komplett med cliffhangers som får en att hålla andan till nästa veckas avsnitt… Så den självklara frågan är: vem tar sig an filmatiseringsutmaningen?