En saga om tidens väsen

I denna feelgood-roman blandas kvantfysik, filosofi och tonårsångest medan Ozeki tar läsaren genom tid och rum.

I en låda på kanadas kust hittar Ruth, en kämpande författare, en dagbok skriven av en flicka under hennes sista tid på jorden. Den amerikanskfödda japanska flickan Nao skriver om när hon och hennes familj tvingas flytta tillbaka till Japan. Där får hon hantera brutal mobbning, hennes pappas självmordstankar och en spirituell zenbuddistisk nunna. Hon samlar intrycken och tankarna i den dagbok som Ruth senare blir besatt av att följa. På något sätt känns det som om deras liv är sammanflätade.

Trots att boken tar upp komplicerade och tunga ämnen är romanen mycket njutbar och det är lätt att hänga med i de båda parallella liven som följs. Så lätt att tiden tycks försvinna, vilket är precis vad boken handlar om...