Det andra inte ser
Livet hade varit lättare om Tove bara inte hade kunna se spöken....och om huset de flyttat till inte hade burit på en skrämmande hemlighet.
Det har hänt en del i Toves liv som fått det att ta nya vägar. Det är därför hon åker med sin mamma och storasyster från Stockholm där hon vuxit upp till Dalarna och ett gammalt knarrigt hus. Efter att hennes mormor Tekla råkat ut för en brand som brände ner hela huset och lämnade Tekla med hemska ärr bestämdes det att även hon skulle bo tillsammans med Tove, Viv och Marie. Livet i Dalarna börjar bra. Mamma Marie bjuder hem en supertrevlig man som blir hennes nya nära vän och Tove träffar världens vackraste kille...på COOP av alla ställen. Det verkar som att livet kan bli bra även om det inte är Stockholm. Om bara Tove varit som alla andra, om hon inte haft förmågan att se det som andra inte kan se. Livet hade varit lättare om Tove bara inte hade kunna se spöken...och om huset de flyttat till inte hade burit på en skrämmande hemlighet.
Från början höll den samma ton och känsla som Angerborns böcker, mysrys. Inget som är direkt skrämmande utan mest kittlande. Efter lite mer än halva boken ändrar den karaktär och jag läser helt plötsligt om en av mina värsta mardrömmar. Hade jag suttit hemma en mörk höstkväll hade jag nog väntat med att läsa klart den till en dag då solen sken.