De imperfekta

Är papperstidningen på väg att dö? Är de journalister som vurmar för pappersformatet passé?

En debutroman som blev en världssuccé. Författaren är född i London och uppvuxen i Kanada. Han har arbetat på internationella nyhetsbyråer och som utrikeskorrespondent.

Är papperstidningen på väg att dö? Är de journalister som vurmar för pappersformatet passé? Två frågor man kan ställa sig när man läser romanen. Den gemensamma basen utgörs här av en engelskspråkig tidning med Rom som bas. En tidning grundad av en amerikansk mångmiljonär på 1950-talet. Nu på 2000-talet håller mediekoncernerna och Internet på att måla om hela medielandskapet. Detta scenario som hotar hela papperstidningens existens upptar dock inte tankarna hos många av de journalister och tidningsfolk som skildras. Istället kämpar de för sina egna positioner och budgetposter.

I boken skildras hela tidningsredaktionen, ägarna och läsare. Det är utrikeskorrespondenter , redigerare, korrekturchef, redaktörschef, nyhetschef och ekonomichef med flera som synliggörs. Boken får på så sätt in flera perspektiv. Det är inte bara arbetet på tidningen som hamnar i fokus utan även personernas privatliv. Stilmässigt är boken uppbyggd som ett antal noveller som tillsammans utgör romanen. Varje kapitel/novell har en rubrik som t.ex. ”Världens äldsta lögnare död vid 126 års ålder” eller ”32 döda i skolmassaker”.

Vissa kritiker anser att bokens personer tenderar att bli klichéartade. Personligen tycker jag inte det utan för mig blir de levande karaktärer. Läsaren Ornella de Monterecchi etsar sig kanske starkast fast i minnet. I likhet med många andra kritiker tycker jag boken har en inbyggd humor samtidigt som man kan känna ett viss vemod. Är papperstidningens dagar räknade? Lever såväl tidningen som dess medarbetare på lånad tid? Hur hittar man sin plats i världen? Titeln ”De imperfekta” på den här boken kunde inte varit mer klockren!