Biodlaren från Aleppo

En bok om Nuri och Afra, om deras liv i Aleppo, Syrien, före inbördeskriget och under inbördeskriget och om deras flykt därifrån. Om kärlek, mod och psykisk ohälsa. Vackert, svårt och berörande

I början av boken beskrivs vackra Aleppo, en av världens äldsta städer, poetiskt och bildrikt. Bara att veta att staden är förstörd nu känns oerhört sorgligt. Nuri och Afra lever ett bra liv i Aleppo. Afra är konstnär, Nuri är biodlare med tillhörande affärsrörelse och de har en son. Men det är oroligt då inbördeskriget kryper allt närmare. En dag har det nått Aleppo och en tid senare har de ingen son längre. Aleppo ligger i ruiner. Till slut beslutar de sig för att fly, helst till England. Deras flyktväg går först till Turkiet, sen med gummibåt till Grekland och till slut med falska pass till England. Att fly är fruktansvärt - det förstår man när man läser om det här. Dessutom bär de på sina trauman från krigsupplevelserna i Aleppo. Från början älskade de varandra djupt men det är svårt att hålla kärleken vid liv under dessa omständigheter. Att handskas med allt är svårt och de gör det på olika sätt. Nuri drömmer om sina bin och om att få fortsätta med biodling någon annanstans där det är fred. Han kan inte sova. Afra blir blind och avskärmar sig omgivningen.

Trots sitt tunga ämne inger boken lite hopp och framtidstro och för alla oss som lyckligtvis inte behövt gå igenom något så här svårt en liten insikt hur det kan ha varit för människor vi kanske träffar i vardagen här i Sverige. Boken är också ganska lättläst även om den hoppar mellan olika tidslinjer i huvudpersonernas liv.