10 år och 1000 piskrapp

Ett nödvändigt vittnesmål om den bristande yttrandefriheten i ett land styrt av religion.

"10 år och 1000 piskrapp" är Ensaf Haidars memoar som belyser förhållandet till sin man, människorättsaktivisten Raif Badawi, och hur hon med sina tre barn levt i fara och flytt från den saudiarabiska diktaturen. Idag bor hon i Kanada med sina barn medan Badawi hålls fängslad i hemlandet. Det är också en bok som varken är den första eller sista skildringen av hur det är att leva som kvinna i en patriarkal teokrati.

Saudiarabien är ett land som ofta nämns av människorättsorganisationer i frågor om orättvisor i världen. Inte minst - vilket den här boken bottnar i - har att göra med olikheter som finns mellan mäns och kvinnors rättigheter i landet samt att det fria ordet är hårt inskränkt. Regimens grundpelare vilar på en överenskommelse mellan den saudiske kungen och en religiös grupp, Wahhabiterna, som knöts på 1700-talet men är lika aktuell idag. Tillsammans tillämpar de en fundamentalistisk tolkning av Islam som juridisk måttstock, ett tankegods som vidare har spritts till såväl IS och Al-Qaida i utlandet.

Haidars historia har en tydlig tredelad struktur där vi dels får följa hennes tid före giftermålet, dels hennes tid tillsammans med Raif (under vilket en politisk aktivism tar form) och dels hennes tid på flykt efter att Raif häktats och fängslats. Språkligt är boken ett rättframt vittnesmål som är enkel att följa och svår att bli ointresserad av. Fascinerande i synnerhet är den inledande tredjedelen där Haidar förklarar de orättvisor hon som kvinna utsätts dagligen för. I det patriarkat som kvinnor i Saudiarabien lever i bestämmer pappan i princip alla livsviktiga beslut åt henne, inklusive vem hon ska gifta sig med. Hennes försiktiga men sluga tassande med den oönskade svärsonen Raif känns märkligt nog som en romantisk sagoberättelse som man någon gång förut sett som sockrad film eller läst i en barnbok, men det är tyvärr en realitet för saudiarabiska kvinnor att inte kunna välja make av kärleken och den fria viljans skull.

Det är i bokens mittenparti som Raif Badawi kommer i kontakt med ickekonservativa, liberala värderingar via nätverkskontakter och vill sprida dessa tankar till andra på internet. Han skapar ett diskussionsforum och blogg där han skriver loss och fördömer t.ex. den rådande sitationen för kvinnor i Saudiarabien. Detta uppmärksammas givetvis av staten och så sätts en rejäl smutskastningskampanj mot Badawi igång. Inte ens Badawis advokat Waleed Abu Al-Khair - en människorättsaktivist som även han sitter fänglad för att ha smädat islam - lyckas frige honom i en rättegång som är allt annat än saklig. Badawi döms till boktitelns straff på 10 års fängelse och 1000 piskrapp, och publika pryglingen av honom har dokumenterats på film och fått t.ex. Margot Wallström att fördöma den saudiska staten vilket gjorde Sveriges relation till Saudiarabien rejält frostigare.

Och det är här vi är idag. Haidar har fått ikläda sig rollen som internationell talesperson för inte bara sin make men för alla andra som är i liknande situation. När man läser hennes bok blir man inte alls förvånad varför det finns stora flyktingströmmar i dagens mellanöstern för att de inte vill förslavas under fundamentalistiska bödlar. Haidars bok känns således nödvändig ur en ren upplysningsståndpunkt.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Kristofer Lecander den 27 september 2016